Jag kan inte sätta ord för mig själv, hur och vad jag känner.
Jag vet inte om de är dig jag saknar elr om de är tryggheten, Men då kommer frågan.
är de någon skillnad, för trygghet hos någon är ett väldigt bra tecken men behöver de betyda att man är kär.
Även om de bara är en början Känner jag inte den där glada,pirriga känslan men de är även första gången jag känner att de inte behövs.
Jag saknar dig när du inte är här, men vill heller inte gå så fort fram som dig, inte ens nära.
Vi har aldrig något och säga tillvarandra,abolut inte och när vi har n¨gonting och säga så känns de som att de är oviktigt från båda håll som vi inte lyssnar elr förstår varandra, men ändå vill jag prata hela tiden iallafall.
Men varför tänka,istället bara se vad som händer.
Vad gör man ?
lördag 20 november 2010
Kan inte sätta Ord.
Upplagd av My Andersson Svensson kl. 10:59
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
0 kommentarer:
Skicka en kommentar